MATERIELL KÄRLEKSFÖRKLARING


Existerar Materiell kärlek? Om ni frågar vår Chefredaktör Gisela svarar hon ja och skrattar. ”Det enda som saknas är väl det sociala och närhet.’’ Säger hon med glimten i ögat.

Mode har funnits i flera hundratals år och de dominerande modehusen faller många för. Det är hantverk, genomtänkt i minsta detalj för att nå det bästa som går. 

Gisela berättar just nu på sin blogg om hennes första köp på Chanel, upplevelsen och glädjen. Alla bilder delar hon med sig av på hennes blogg bygisela.com. 

 För två veckor sedan började jag dagen på Strandvägen 1. Jag och Fredrika åt frukost och pratade om precis det vi brukar. Sedan gick vi till Prada – De hade rea. Hela 50%. Jag hittade en väska, ingen ovanlighet för att vara jag. Den var i en orange färg. ’’Prada Markdown 50%’’ stod det på en väldigt snygg rea-skylt intill. Jag tittade och tänkte, på mig själv, i sommar promenerandes med en knall-orange Prada i handen. Wow, jag behöver en färgklick i mitt liv. ’’Gisela!’’ Skrek Fredrika till. Hon hade lagt blicken på något annat, ett par solglasögon, också 50%. Jag tittade, nickade och sa ja. Kort därefter ställde jag ned väskan bestämt, blev stolt över mig själv och tio minuter senare promenerade vi ut ur butiken med en påse varav innehållet var Fredrikas glasögon. 

Senare skulle Fredrika på ett möte och vi promenerade ner emot början av Birger Jarlsgatan. Förbi Chanel. Jag påminde mig själv, om en väska jag spanat in veckan innan och inte kunnat släppa. 

– ’’Fredrika! Du måste se, Världens. Snyggaste. Väska. Du kommer att bli kär!’’

Vi gick in och jag bad att få titta på väskan som stod på hyllan intill dörren. Expitiden försöker i några sekunder att komma på vilken jag menar och jag säger då, ’’Den i guld!’’ 

Hon hajar till direkt, ber mig vänta och plockar fram den. Där står vi, och tittat på något som är så mycket mer än en väska. Snarare ett stort smycke som skall bäras med stolthet. Vi står tysta, mumlar och tänker på hur lycklig den tjej som en dag kommer att bära denna över axeln kommer att vara.

– ’’ Nej, men inte nu. Nästa vår tänkte jag iallafall vänta till.’’

Säger jag lite halvtyst.

-’’ Det finns bara en, i varje Chanel butik och det kommer inte att göras fler.’’

Säger expitiden. 

En?
Men då måste jag ju köpa den? Jag kan ju inte sluta tänka på den! Kommer jag ihåg att jag då säger högt. Alla de som står runtomkring skrattar lite. Både åt min kärlek till väskan men även mina uttryck får väskan att verka som att jag snarare ska adoptera en bebis.

– ’’Jag tar den, jag måste!’’ 

Två minuter senare kommer expediten ut med två glas Champagne och varken jag eller Fredrika kunde sluta le. 

Tänk att jag blev den där lyckliga tjejen vi tidigare tänkte på. En liten stund senare vandrade jag ut med min första Chanel-påse. Vilken lycka, den är min. Jag ser oss tillsammans även om 65 år. Vi båda kommer förmodligen att vara lite mer slitna – Men tänk vad mycket vi då varit med om tillsammans. ”